Dag två inföll i samma veva som barnen brukar delas upp i två grupper, de äldre har gymnastik i gymnastiksalen och de yngre barnen har Mini-Röris i förskolans lokaler. Jag är väldigt intresserad av både musik och rörelse och fick möjligheten att hålla i Mini-Röris.
Vad behövdes? Cd-skiva, cd-spelare, yta och någon som ska röra sig.
Det var spännande att gå in i en barngrupp som jag inte känner och hålla i en sådan aktivitet. Jag hade förberett mig på det värsta: att jag inte skulle fånga barnens intresse, de skulle hoppa runt och in i varandra och det skulle sluta i tårar, de skulle sätta sig och leka med bilar eller något annat som låg i närheten etcetera. Men jag hade underskattat min egen förmåga. Eller ja, jag hade förberett mig på det värsta, men jag visste ändå att allt skulle gå bra. Dessa två- och treåringar följde glatt med i musiken och rörelserna. Jag var övertydlig i rörelserna medan jag försökte förmedla energi och glädje, något som både jag och min lärare ansåg att jag hade lyckats med detta. Responsen var fantastisk! Visst fanns det ett barn eller två som tittade lite skeptiskt på mig och såg ut att fundera "vad håller hon på med, hon den nya?". Men så är det nog för det mesta i en barngrupp. Det finns alltid barn (och vuxna) som drar sig undan lite och behöver reflektera kring det som händer. Men alla barnen visade glädje någon gång under aktiviteten.
Det jag reflekterade över själv efter aktiviteten var det självförtroende jag har fått som lärare. Jag känner trygghet i mig själv och ser musik och rörelse som något roligt och viktigt. Medan jag i början av min tid på högskolan kunde skrämmas av att hålla i aktiviteter, så är det nu mer som en kick! Jag tycker det spontana är roligt. Utropen och att se den tänkta aktiviteten ta en ny vändning som passar barnen mer.
 |
| Bilden hamnar på snedden, men ni är nog bekanta med skivan :) |
Dag 3.
Under dag tre på VFU:n, så var mitt mål att lära känna barnen, pedagogerna och lokalerna ytterligare. Denna dag skulle även de ha en musikstund med en utomstående musiklärare! Jag hade tidigare sett denna lärare, fast på en småbarnsavdelning. Så det skulle bli spännande att se vad som skiljde dessa tillfällen åt. Sångerna var nog ganska lika, men de äldre barnen hade mer egna intressen för musik. Medan de yngre barnen tyckte det var roligt med vad som än spelades, ville de äldre barnen att läraren skulle spela Dannys- In da club (stavning?) och Erik Saades- Popular. Något som han faktiskt gjorde! Detta var ett väldigt bra sätt för att fånga barnens intresse. Barnen kunde inte hela låtarna, men de blev så glada bara av att han spelade en liten bit och sjöng några ord. Läraren såg verkligen till barnens intresse och fångade in dem. Sedan spelades han självklart en del påsksånger med.. Men dessa sånger gestaltades med rörelser och agerande från barnens sida. Han frågade även barnen vad vissa ord betyder, så att barnen fick förståelse för vad de sjöng. Innan varje påbörjad sång så berättade han även sången som en saga. Han inspirerade mig! Han sjöng endast med barnen i 20 minuter, men ändå hann gå igenom så många sånger och de flesta av barnen visade oavbrutet intresse genom hela tiden.
Efter hans besök sysselsattes barnen med traditionsenligt skapande av påskpyssel. Jag ser inte traditioner som något dåligt, men barnen fick inte utlopp för sin kreativitet, då de gavs mallar till sitt skapande. Det är väldigt bra för motoriken att klippa och pilla, men varför inte erbjuda barnen olika färger på pappret? Varför måste en låtsaskyckling vara just gul? Fina blev det i alla fall:
 | ||||
| Påskpyssel |
"Förskollärare ska ansvara för
• att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen
– ges förutsättningar för utveckling och lärande och samtidigt stimuleras att använda hela sin förmåga,
– upplever att det är roligt och meningsfullt att lära sig nya saker,
– ställs inför nya utmaningar som stimulerar lusten att erövra nya färdigheter, erfarenheter och kunskaper" (Lpfö98, rev, 2010, s. 11)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar