Konsten att lära barn estetik.

Litteraturseminarium 4 – Konsten att lära barn estetik

Pramling et.al (2008) anser att förskoleverksamheten är viktig för barns fortsatta lärande. Författarna menar även att man inte ska tänka traditionell skola vid lärandesituationer i förskoleverksamheten. Utan att pedagogerna istället ska fånga upp och utmana barns lärande i deras spontana aktiviteter, leken. I leken finner barn lust och meningsfullhet, något som de menar att pedagogerna ska sammanföra med skapande. Författarna nämner även att synen på skapande i förskolans värld länge har varit ganska snäv. Musik, rörelser och diktkonst har inte ofta räknats som skapande. Jag instämmer med detta då jag själv länge har haft detta trångsynta synsätt på skapande. Under mina ungdomsår så var skapande relaterat till bild, ett synsätt som jag socialiserats in ifrån bland annat min skoltid. Jag anser att synen på skapande och estetik är individuell och att det kan vara så mycket mer än att rita en teckning. Jag hoppas att jag som blivande pedagog ska kunna se på skapande och estetik utanför de ramar som jag så tydligt har hållit mig inom.

Pramling et.al (2008) menar att metasamtal är något som sällan förekommer vid estetiskt skapande. De menar att man oftast fokuserar på genomförandet, det vill säga att man till exempel sjunger, men att det fokuseras mindre på vad man gör, varför man gör det och hur man gör det. Pedagoger ställer frågor till barnen, men de kanske inte alltid funderar kring vad det är för frågor de ställer till barnen och vad de vill ha fram med dessa frågor. Jag ser det som att man som pedagog ska fokusera mer på vad det är för slags tankemässig process som man vill att barnen ska utföra när man ställer en fråga. Istället för att fokusera på vilket svar det är man vill ha när man ställer en fråga.

Pramling et.al (2008) talar kring något som de kallar för ”det okända”. Med detta menar de saker som barnen inte är vana vid, som till exempel en viss genre inom musik. De menar att pedagoger ska se det som en viktig uppgift att synliggöra dessa okända områden för barnen. Detta är något jag kan känna igen mig själv i då jag kan ha svårt att ta till mig och tycka om musik som känns väldigt främmande. Jag anser att det är pedagogernas roll att skapa tillfällen där barn kan få egna erfarenheter och minnen kring olika musikgenrer etcetera. Jag tror däremot att det är lätt att hamna i ett vardagligt mönster, där man känner att verksamheten fungerar bra. Detta kan bidra till att man blir bekväma och även något rädda för att testa nya aktiviteter och förhållningssätt, då det kan finnas en rädsla för att skapa någon slags obalans eller orolighet i verksamheten. Detta är något som jag själv har upplevt som ett hinder. Jag hoppas däremot att jag som blivande pedagog ska ha tillit till min egen kompetens och våga uppleva nya saker tillsammans med barnen. Jag vet att jag själv törstar efter nya upplevelser och kan bara anta att barn gör detsamma, och antagligen ännu mer än jag.

Pramling et.al (2008) menar att pedagoger ofta använder sig utav en lekröst när de undervisar barn i förskolan. Förskolepedagoger har enligt författarna även en tendens att förmänskliga till exempel växter och djur. Författarna spekulerar kring om detta kan bero på att de anser sig sakna kunskap kring ämnet eller att de kan bero på att de inte vill att lärandetillfällena ska bli för allvarliga. Jag har varit medveten om denna lekröt, men jag har inte reflekterat över användandet av detta vid naturvetenskaplig undervisning. När jag tänker tillbaka på mitt eget undervisande instämmer jag med författarnas reflektion. Däremot så anser jag att denna lekröst och detta sätt att förmänskliga djur etcetera även beror på att jag intalar mig själv att det blir lättare för barnen att förstå sig på något om man kan ”förvandla” det till något som blir mer likt dem själva. Däremot krävs det ytterligare reflektioner och litteratur kring ämnet för att jag ska vilja göra ett ställningstagande till hur jag ser på detta användande av detta förmänskligande. 

Pramling et.al (2008) talar kring barn och deras relation till musik i form av barnvisor. När jag är ute i verksamheten ser jag ofta att det finns många visor riktade mot barn och att det är vanligt att sjunga dessa visor vid till exempel sångsamlingar. Författarna menar även att det idag finns mycket musik och annan media som är riktad just mot barn. Detta är något man tydligt kan se i förskoleverksamheten idag. När jag har varit ute på praktik eller arbetat som vikare så ser jag sällan barn sjunga på ”Björnen sover” eller någon liknande visa. De sånger som är populära bland barnen idag är väldigt ofta sånger som är med i Melodifestivalen eller spelas på radio. En flicka på min praktikplats frågade mig vem jag hejade på i Melodifestivalen och jag svarade att jag inte visste då jag inte hade tittat på det i år. Flickan svarade att hon hejade på Eric Saade. Jag fick senare veta att Eric Saade inte ens hade framfört sin låt vid någon uttagning ännu. Däremot så spelades hans låt ”Manboy” ständigt på avdelningen och han verkar vara en stor idol bland både flickorna och pojkarna. Detta ser jag som ett tydligt tecken på att media har stor inverkan på barn idag. Men jag har inte varit på någon avdelning där man har valt att sjunga ”Manboy” vid sångsamlingen. Hur stor plats man ska ge Eric Saade och barnens andra idoler är självfallet något man kan diskutera, men det är en fundering som jag själv reflekterar kring och som jag vill väcka hos andra.

Pramling et.al (2008) talar även kring den musikaliska kompetensen och hur det kan påverka bland annat språkandet. Det första jag kom att tänka på var att jag lyssnar på olika sorters musik beroende på humör och vilket humör jag vill vara på. Om jag känner mig ledsen och vill vara glad så lyssnar jag på en viss sorts musik och så vidare. Musik har en stor påverkan på mitt emotionella jag. Vidare utvecklar även musiken mitt språkande på så sätt att jag blir ”matad” med nya ord och uttryck. Om jag lyssnar på en låt och möter ord som jag inte förstår, händer det att jag tar reda på ordets betydelse, vilket är ett bevis på hur musik utvecklar mitt språkande. Att lyssna på musik och studera texter utvecklar även mitt kritiska tänkande. Samtidigt som jag sätter mig in i andra personers situationer. Jag anser att detta sätt att analysera sånger är något som man bör arbeta med barnen i förskoleverksamheterna.

Referenser

Pramling Samuelsson, Ingrid, Asplund Carlsson, Maj, Olsson, Bengt, Pramling, Niklas, Wallerstedt, Cecilia (2008) Konsten att lära barn estetik. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag.