Hur påverkar musik?

(Mitt paper till) Litteratur seminarium 2

Lars Lilliestam (2006) talar om musik och hur musiken påverkas av musik utifrån olika aspekter. Författaren menar att människors musiksmak påverkas av bland utifrån sina politiska åsikter, tro, ekonomisk situation och deras materiella kultur. Min uppfattning är att dessa aspekter har haft stor påverkan på min musiksmak. Min familj har ett socialdemokratiskt synsätt och min styvfar matade mig tidigt med bland annat med rebellisk, radikal och kommunistisk punkmusik. Ur det religiösa perspektivet var det endast i kyrkan som jag hörde musik som talade om Gud. Vår ekonomiska situation var stabil, men familjen hade inte råd att låta mig spela instrument då jag valde sportsliga aktiviteter istället. Men hade jag prioriterat annorlunda, hade jag fått spela instrument om jag ville. Däremot hade vi gott om materiella ting som var musikrelaterade. Vi hade flertalet tekniska apparater som kunde spela musik, så som: radio, CD-spelare, LP-spelare, freestyle, kassettspelare och två tv-apparater. Min styvfar var även väldigt förtjust i att köpa CD-skivor och jag fick gärna låna dem och även beställa egna om jag ville. När jag blev äldre så köpte vi även en dator och mp3-spelare, vilket öppnade upp för fler möjligheter att lyssna på och komma åt ny musik. 

När jag var ungefär 9 år kunde man tydligt se den kollektiva medvetenhet som Lilliestam (2006) talar kring. Det var vid den tiden som Spice Girls och Backstreet Boys blev väldigt populära. Alla flickorna i min klass lyssnade på dessa band, vilket hade stor påverkan på vår materiella och visuella kultur. Man talade om Girl Power, skapade gäng och tillhörighet medan man ofta uteslöt pojkarna ur vissa lekar. Vi klädde oss även i sådant som jag idag kan känna inte alls var åldersanpassat. Det blev populärt med höga skor av en viss sort och trånga byxor av en annan. Vissa flickor eftersträvade att se ut som sin Spice Girls idol och färgade till exempel håret rött, medan man drömde om att dejta en ur Backstreets Boys. Det var inte endast en trend som spred sig i min klass, utan man, kunde tydligt se över hela orten och även i Sverige hur unga flickor drabbades av Spice Girls- och pojkbandshysteri. Dessa bland blev snabbt ett storsäljande märke. Det samlades på kort på idolerna i album och man kunde köpa tuggummin som innehöll klistermärken på sina idoler.

Vid tonåren och speciellt under gymnasietiden kunde man se en kollektiv medvetenhet styra oss åt ett annat håll. Den här gången var det populärt att ha en egen stil, eller en stil inom gruppen. Man skulle utforska musiken och våga vara egen. Under den här tiden kunde jag den ena dagen gå i röd-svart randigt och lyssna på Ebba Grön, för att nästa dag ha på mig ett par stora jeans och en huvtröja och lyssna på Tupac. Det jag menar är att man tydligt kunde se hur jag testade mig fram. Jag lyssnade och klädde mig även efter humör och under tonåren så ändrades mitt humör kraftigt och ofta. Lilliestam (2006) talar även kring att människor kategoriserar människor utifrån musiksmak och att man kallar musik för antingen bra eller dålig. Detta var väldigt vanligt förekommande främst under tonårsperioden. Vi hade starka åsikter kring vad som var bra musik och inte, och även om man gillade viss och ofta mainstream musik så erkände man det aldrig för sina kamrater. Under denna period ansåg jag och de i min ”grupp” att det var viktigt att musik skulle mena någonting och den fick gärna uppfattas som svår. Jag lyssnade mycket på ledsam musik, medan jag drömde om kärlek och romantik i samma anda som boken/filmen om Romeo och Julia förmedlade. Jag gissar på mycket av detta är framvuxet ur en hormonell kropp och att man ända sedan barnsben har utsatts för påtryckningar om overklig kärlek i form av Disneyfilmer. Även i musikens värld sjungs det om den stora kärleken som inte går att leva utan, något som under denna period uppfattades som verklighet. 

Ur det mångkulturella perspektivet var det väldigt snålt med sådan interaktion, både i skolan och på fritiden. Vanligast var då, precis som nu, svensk, amerikansk, irländsk och brittisk musik. Men idag är även musik från Australien och Nya Zeeland vanligt, men huvudpoängen är att jag även idag attraheras av sång sjungen på svenska och engelska och helst utan brytningar, men även det instrumentella ger mig en trygghet från tidigare erfarenheter. Jag kan uppskatta musik från andra länder vid rätt tillfällen, som till exempel konserter eller om man går till en salsaklubb, men jag skulle inte lyssna på det hemma. Jag har haft ambitioner att lyssna på musik från andra länder, men jag tror att jag har för få erfarenheter och minnen att relatera till. Lilliestam (2006) menar att det ofta skapas minnen kring den musik som man lyssnar på. Går man till exempel på en konsert så kan man minnas glädjen och känslan av adrenalin när man i efterhand lyssnar på en låt som spelades. Jag tror helt enkelt att detta är något som är viktigt för mig när jag lyssnar på någon ny genre. Så om jag till exempel lyssnar på indisk musik, som är väldigt olik den musik jag brukar lyssna till både vad gäller sång och instrument, så skulle jag behöva skapa minnen tillsammans med andra människor som jag kan relatera till när jag sitter och lyssnar på samma musik hemma.

Lilliestam (2006) talar även kring lyssnandet av musik och frågorna hur, var och när och att det finns olika sätt att lyssna på musik. Författaren menar att man antingen kan lyssna aktivt på musik, vilket innebär att man lyssnar på musik just för att lyssna på musik, eller så kan man lyssna passivt på musik. När man lyssnar passivt på musik menar författaren att man har musik på i bakgrunden medan man gör något annat. Jag lyssnar ofta på musik och vid flera olika tillfällen. Det är mer eller mindre endast när jag sover eller vid vissa tillfällen i skolan som mina öron inte utsätts för musik. När jag går/åker buss har jag musik i öronen. När jag är i affären eller på ett café hörs det musik i bakgrunden. När jag ser på film finns musik med i filmen. När jag studerar spelas musik i bakgrunden. När jag lagar mat håller musiken mig sällskap. När jag tränar är musiken min drivkraft. Jag är ständigt omringad av musik.

Referenser

Lilliestam, Lars (2006). Musikliv - vad människor gör med musik och vad musik gör med människor. Göteborg: Bo Ejeby förlag

Hur påverkas ni av musik?