Föreställingarna

Nu var det dags för föreställningarna om Draken Drako, hans vän Stina och de elaka Prinsessan (som tillslut visar sig vara snäll och blir drakens och Stinas kompis).

Vi hade fyra föreställningar, tre med barn och en för pedagoger och studenter. Alla showerna gick bra. En del med mer glöd än andra. Men barnen hade roligt, och VI hade roligt! Jag kände väldigt mycket tillit till mig själv, de andra i bandet och resterande klasskamrater kring att detta skulle bli en succé. Jag var inte ens nervös inför föreställningarna, vilket är ovanligt då jag kan vara nervös inför ett Litteratur seminarium utan en massa åskådare..

Barnen och pedagogerna gav oss otroligt bra respons och imponerades av det arbete vi hade lagt ner. Under föreställningen satt barnen och kommunicerade med aktörerna i form av utrop (till exempel: nej, lyssna inte på Prinsessan!) och en del spelade luftgitarr under låtarna.

Sofie övar och Sanja lockas till att spela trummor (är eg i kören)

 
Min musikaliska utveckling:
Vi musiker hade övat på dessa låtar i flera dagar. Jag spelade under dessa dagar gitarr, synt, xylofon, tamburin, maraccas, bas och sjöng. Den där stelheten jag kände i fingrarna efter de första dagarna när jag skulle ta ackord på synten var borta. Jag behövde inte heller koncentrera mig lika mycket på att lyckas ta rätt ackord, utan det mesta flört på som det skulle.

Jag var ju ingen Jimi Hendrix på gitarren direkt, men för mig var det ett stort steg att äntligen kunna släppa min annars fastnaglade blick från gitarren och lita på att jag kan ta ackorden som jag har tränat på i en vecka nu. Detsamma med synten. Jag kan sjunga med utan att jag kommer komma av mig och spela fel. Det fanns en viss vana och säkerhet som inte fanns där innan. När jag började terminen trodde jag aldrig att jag tillslut skulle stå och spela alla dessa olika instrument inför sammanlagt fler än 100 personer! Jag tror inte att jag direkt har blivit mer talangfull inom ämnet musik. Men jag har funnit en säkerhet i mig själv och till ämnet. Jag vet nu att allt behöver inte bli perfekt och jag kan inte lära mig spela en låt på en dag. Men efter två veckor kunde jag spela sex låtar i en show! Jag (och alla andra som deltog i showen borde med) känner en stolthet och styrka kring det vi har lyckats skapa och den process vi har genomgått!

Det självförtroendet jag kände, inför och under föreställningarna skulle jag vilja ge barnen chansen att utveckla! Hur ska man då göra det? Ja, varför inte genom att genomföra en musikal? Ha en konsert? Spela, träna, visa upp? Dokumentera sin utveckling? tydliggöra för barnen att "Se, du kan"! Jag tror att av allt jag har gått igenom under min utbildning hittills så är det denna upplevelse som har gett mig mest självförtroende och självkänsla.

Självsäkra Sandra och självsäkra Sara

Jag vill göra detta med barn! Gör detta med barnen ni med!