Musik, kultur och språkande.

Litteraturseminarium 3

Jederlund (2002) talar kring att musiken spelar stor roll för alla oavsett kultur. Författaren menar att musik, kultur och identitet är begrepp som går hand i hand. Detta då musik är något man speglar sig och sina känslor i. Samtidigt som man enligt Jederlund identifierar sig med musik och genom musik arbetar på sin självkänsla. Trots denna kunskap kring att musik spelar en viktig roll i våra liv, så menar Jederlund att vi har en tendens att nedvärdera musik och dess påverkan. Jag instämmer med detta då jag ofta har uppmärksammat människor som inte tar musik på allvar, både privat och inom skola och förskoleverksamheter.  Privat kan det röra sig om att nedvärderar en viss genre, artist eller låt. För egen del har även jag nedvärderat vissa genrer eller liknande då jag inte tycker att det är bra, istället för att ha glädjas för andra som finner dessa genrer eller låtar intressanta. Jag tror att det ofta kan handla om okunskap eller att man inte har knutit några egna minnen till just den sortens musik.

Jederlund (2002) menar att det finns väldigt lite forskning som talar om kopplingen mellan inlärning och musik.  Däremot uttrycker Bjørkvold (2005) att det finns mycket forskning som talar för kopplingen mellan inlärning och lek. Jag instämmer med detta då jag flera gånger under utbildningen stött på forskning som uppmuntrar ett stort utrymme för leken i förskolverksamheten. Det som jag förundras över är att varje gång jag ser barn sjunga och dansa så ser jag så mycket mer än musik. Jag ser samspel och andra socialiserande övningar. Jag ser motoriska övningar och turtagning. Jag ser inlevelse och dramatiseringar. Jag ser barnen öva på känslotillstånd och jag ser dem ta in nya erfarenheter. Jag ser glädje och lek. Jag förundras över att jag kan se allt detta, men att det trots allt finns så lite som stödjer musikaktiviteter. Vilket enligt mig är ett tydligt tecken på att även de mest pålästa inom förskoleverksamheterna inte värderar musik efter dess tydligt positiva inverkan.

Både Jederlund (2002) och Bjørkvold (2005) nämner barnets utveckling ända från det att det är ett foster i mammas mage. Forskning visar att fostret kan reagera på olika ljud genom att till exempel röra sig mer till vissa ljud än andra. Nyfödda barn visar även tecken på att höra skillnad på till exempel sin mamma och en främmande människa, vilket även tyder på att väldigt unga barn kan relatera till och finna trygghet i vissa ljud. Detta är även något jag kan relatera till själv. Jag, och många andra, känner säkert att de sover bäst till vissa ljud (musik, snarkningar, ljud från en motorväg etcetera) då dessa ljud ger dem trygghet. Om barn och vuxna då kan finna trygghet i vissa ljud, varför skulle vi inte se det auditiva som ett komplement för att skapa trygghet, minnen eller relationer till olika ämnen inom förskolverksamheten?

Jederlund (2002) menar att den vuxnes uppgift är att tala med barnen på olika språk. Det vill säga både genom det uttalade språkandet och kroppsspråket.  Jederlund ser musiken som ett hjälpmedel för att få barn och vuxna att våga slappna av och delge mer av sig själva. Jag anser att detta kan stämma. När man uttrycker sig estetiskt är det lättare att visa sitt rätta jag, men samtidigt gömma sig bakom en påhittad karaktär. Bjørkvold (2005) menar att musiken är ett bra verktyg vid skapandet av broar mellan människors inre och yttre världar.

Bjørkvold (2005) nämner att det underlättar för barnet om det vid yngre ålder har lärt sig tyda regler som till exempel transponeringar. Detta då barnet kan ha lärt sig att lättare se regler och system. Däremot ska man inte pressa barn för mycket och för tidigt. Detta kan leda till ett ointresse och att spontaniteten och det lekfulla tas ur musiken. Bjørkvold (2005) menar även att om man skapar en kontakt mellan barn och instrument så skapar man en närmare kontakt mellan barnet och musik. Dessa uttalanden uppfattar jag som att det finns många fördelar med att utmana barnen inom musik och lära dem mer djupgående om hur musik är uppbyggt etcetera.

Frågeställningar till litteraturseminarium:

-         -  Hur ska vi som pedagoger arbeta för att ge musik (i alla dess former) högre status i verksamheten, samt i barns attityder?

-          - Bjørkvold (2005) menar att man inte ska pressa barn för mycket för tidigt, samtidigt som Bjørkvold nämner att det underlättar om barn tidigt lär sig transponering och olika regler och system. Var anser vi att vårt ansvar för barns musikkunskaper börjar och slutar?

-         

Referenser

Bjørkvold, Jon-Roar (2005). Den musiska människan. Malmö: Runa Förlag AB. 

Jederlund, Ulf (2002). Musik och språk. Malmö: Runa förlag.