Vfu - Sista dagen..

Det var som vanligt en bra dag på VFU:n. Dock var det ganska lite barn där, hela tolv stycken. Jag utförde min aktivitet med barnen, att göra maraccas,vid två tillfällen. Det första var efter frukosten. Då la jag fram material på ett bord så fick de barn som ville/ var nyfikna komma fram och fråga vad jag gjorde, för att sedan välja om de ville göra en maraccas. Vid detta tillfälle var det fem barn som deltog. De andra hade fri lek och var så inne i lekens värld att de inte ens såg vad vi andra pysslade med (vilket är bra -  de kan verkligen uppslukas/ha flow i sin lek!). Barnen hade toalettrullar, paljetter, olika pennor och färger, lim och olika sorters material att ha i sina maraccas.



Vid det andra tillfället så berättade jag för barnen när de hade läst bok efter lunchen, att det fanns möjligheter att göra maraccas om de ville. Då var det ytterligare sex barn som ville delta (alla barn utom ett deltog alltså). Nedan följer några exempel på hur barnens maraccas såg ut:

Reflektioner:
1. När man förklarade för barnen på det mest pedagogiska vis hur vi skulle gå tillväga för att göra maraccas, kunde jag se att flera av dem inte förstod hela processen. Det var väldigt spännande att se hur barnen efter ett tag förstod vad de gjorde och vad en maraccas var.

2 Barnens glädje över att skapa, trots att de inte riktigt visste vad de skapade, var fantastisk! Verkligen något som vi måste ta vara på! Man märker på barnen att vad de skapar inte spelar så stor roll, huvudsaken är verkligen att de skapar något!

3. Vi hade bland annat ärtor i våra maraccas. Något att tänka på vid användandet av ärtor är att om något barn äter en ärta så sväller den väldigt mycket i magen. Så skulle ett barn sätta en ärta i halsen, så kan den svälla så pass att den tränger luftvägarna! Därför är det viktigt att "vaka" över barnen, berätta varför man inte ska äta okokta ärtor och dammsuga ordentligt efter avslutad aktivitet.

I Läroplanen för förskolan står skrivet att:

"Förskolan ska stäva efter att varje barn

• utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama.
• utveklar sin förmåga att bygga, skapa och konstuera med hjälp av olika tekniker, material och redskap..." (Lpfö98, rev. 2010, s. 9-10)
  

En annan sak de gjorde vid samlingen ska jag även lägga på minnet. Barnen fick arbeta två och två, den ena fick ligga på golvet i valfri ställning. Den andra fick använda sig av rep och lägga längs det liggande barnets kropp. Sedan fick barnen ställa sig upp och titta på formen som blev efter kroppen. Här kan man diskutera liknelser, anta rep, varför det blev det antalet rep och former etcetera.. Ett väldigt uppskattat sätt att arbeta med former och begrepp! Här nedan ser ni hur en treåring har gjort formen av ett annat barn:

Läroplanen för förskolan:

"Förskolan ska sträva efter att varje barn:

• tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld
• utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal,  ordning och talbegrepp, samt för mätning, tid och förändring" (Lpfö98, rev. 2010, s. 9-10).

Jag sprider intresse!

Min underbara systerdotter var hemma hos mig! Vi gjorde konstverk med toalettrullar och presentpapper. Hon bakade en kaka utifrån egna mått, dvs hon valde ingredienser och mått på egen hand.. Det blev inga ägg och lite mycket bakpulver, men hon räddade det något med vaniljsockret. Efteråt kom hon fram till att nästa gång ska vi tjuvkika i receptet. Men oj va stolt hon var över sin kaka! Den smakade inte fruktansvärt, fast den var ju inte god heller.

I alla fall..

Jag spelade en liten trudilutt på gitarren och hon tittade fascinerat på. Efter ett tag frågade jag om hon ville spela och jajjemen! Hon spelade en egenskriven låt om en fågel. Det var inga ackord utan hon drog med fingret och sjöng samtidigt. Kan ha varit den finaste låten jag någonsin hört?

Där ser man hur musiken sprider glädje och intresse! Ska nog spara till en liten gitarr till hennes födelsedag :)

Kommande VFU

På måndag har jag min sista VFU:dag. Det känns som vanligt lite vemodigt, men det ska bli spännande att se vad de tycker om vår föreställning nu när det har gått en vecka och barnen har fått tid till reflektion! Ska även se om de lyssnar på våra låtar (varje förskola som var på besök fick en CD-skiva med låtarna).

På måndag tänkte jag göra Maraccas med barnen. Jag har sprarat toalettrullar i veckor nu, så de barn som vill ska få chansen att skapa ett alldeles eget instrument. Har även tränat på att spela låtar på gitarr så vi kan riva av till exempel "Lille Katt" med gitarr och maraccas!

Jag kommer lägga fram olika sorters material att ha i och smycka sin maraccas med. Jag tänkte ha ett pysselbord, som är färdigt för användning direkt efter frukosten så att barnen får möjlighet att i lugn och ro och vid eget valt tillfälle påbörja sin maraccas. Innan har jag ofta styrt vilka barn som ska delta vid aktiviteterna, men denna gång vill jag ge barnen friheten att välja! Förväntningarna nu är att något bar kommer vilja sitta ner och pyssla, men ingen aning om hur många eller vilka. Det tar jag som det kommer! Återkommer med hur det gick och ytterligare reflektioner kring detta ämne på på måndag eller tisdag!

Föreställingarna

Nu var det dags för föreställningarna om Draken Drako, hans vän Stina och de elaka Prinsessan (som tillslut visar sig vara snäll och blir drakens och Stinas kompis).

Vi hade fyra föreställningar, tre med barn och en för pedagoger och studenter. Alla showerna gick bra. En del med mer glöd än andra. Men barnen hade roligt, och VI hade roligt! Jag kände väldigt mycket tillit till mig själv, de andra i bandet och resterande klasskamrater kring att detta skulle bli en succé. Jag var inte ens nervös inför föreställningarna, vilket är ovanligt då jag kan vara nervös inför ett Litteratur seminarium utan en massa åskådare..

Barnen och pedagogerna gav oss otroligt bra respons och imponerades av det arbete vi hade lagt ner. Under föreställningen satt barnen och kommunicerade med aktörerna i form av utrop (till exempel: nej, lyssna inte på Prinsessan!) och en del spelade luftgitarr under låtarna.

Sofie övar och Sanja lockas till att spela trummor (är eg i kören)

 
Min musikaliska utveckling:
Vi musiker hade övat på dessa låtar i flera dagar. Jag spelade under dessa dagar gitarr, synt, xylofon, tamburin, maraccas, bas och sjöng. Den där stelheten jag kände i fingrarna efter de första dagarna när jag skulle ta ackord på synten var borta. Jag behövde inte heller koncentrera mig lika mycket på att lyckas ta rätt ackord, utan det mesta flört på som det skulle.

Jag var ju ingen Jimi Hendrix på gitarren direkt, men för mig var det ett stort steg att äntligen kunna släppa min annars fastnaglade blick från gitarren och lita på att jag kan ta ackorden som jag har tränat på i en vecka nu. Detsamma med synten. Jag kan sjunga med utan att jag kommer komma av mig och spela fel. Det fanns en viss vana och säkerhet som inte fanns där innan. När jag började terminen trodde jag aldrig att jag tillslut skulle stå och spela alla dessa olika instrument inför sammanlagt fler än 100 personer! Jag tror inte att jag direkt har blivit mer talangfull inom ämnet musik. Men jag har funnit en säkerhet i mig själv och till ämnet. Jag vet nu att allt behöver inte bli perfekt och jag kan inte lära mig spela en låt på en dag. Men efter två veckor kunde jag spela sex låtar i en show! Jag (och alla andra som deltog i showen borde med) känner en stolthet och styrka kring det vi har lyckats skapa och den process vi har genomgått!

Det självförtroendet jag kände, inför och under föreställningarna skulle jag vilja ge barnen chansen att utveckla! Hur ska man då göra det? Ja, varför inte genom att genomföra en musikal? Ha en konsert? Spela, träna, visa upp? Dokumentera sin utveckling? tydliggöra för barnen att "Se, du kan"! Jag tror att av allt jag har gått igenom under min utbildning hittills så är det denna upplevelse som har gett mig mest självförtroende och självkänsla.

Självsäkra Sandra och självsäkra Sara

Jag vill göra detta med barn! Gör detta med barnen ni med!

Musikprojekt - inför föreställingarna.

Vi som går specialisering: Musik ska utföra något slags musikprojekt i slutet av terminen. Vi har tre veckor på oss att planera, träna och genomföra projektet. Efter mycket om och men kom vi fram till att framföra en teater om en drake, där de låtar som vi spelat in i grupper skulle medverka.

Vi delades in i tre grupper: Manus, Rekvisita och Musiker. Jag valde att vara i gruppen med Musiker. Anledningen till att jag valde detta var för att jag verkligen ville utmana mig själv. Jag har aldrig riktigt spelat något instrument utöver den korta stund jag har tragglat mig fram på gitarren under denna termin. Så en utmaning var det verkligen!

Grupperna arbetade ganska oberoende av varandra. Vi fick alltid ta del av andras arbete och ge synpunkter, men som vi musiker fick till exempel ändra om en låt utefter manusgruppens önskningar och liknande justeringar skedde i de andra grupperna utefter våra önskningar.

Vi musiker började direkt med att lyssna på de sex låtarna och leta reda på ackord till dessa. Dessa var våra låtar och de instrument som jag spelade under låtarna:

1. Draken Drako - Gitarr, sång
Draken Drako by annabus

2. En liten rädd drake - xylofon och sång
En liten rädd drake by annabus

3. Jag vill ha en vän (min grupps låt) - Bas och sång
Jag vill ha en vän! by kattavoutsina

4. Vaggvisan - Xylogon och sång.
Ka tyvärr inte hitta denna sång i andras portfolios eller på pingpong, men när jag gör det så lägger jag in den!

5. Den gröna draken - Sunt och sång
Den gröna draken by annabus

6. Låten om draken - Maraccas, tamburin och sång.
Låten om draken by annabus

Så här lät det när vi övade, vilka proffs va? :)

http://www.youtube.com/watch?v=s0667hD0Kr8&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=yLxm7LFgZZk&feature=related

Tentan

Vi fick tillbaka tentan. Det var ackord, toner, transponering och annat som jag vid kursens börja inte hade en aning om vad det var.. Men nu kan jag glatt meddela att jag fick full pott!

Så sådant här är inga problem för mig längre:

Nu är jag allt bra kaxig va! :)

Studiebesök nr 3, 12 Mars.

MOMOFOKO gästade klubben Viva i Borås. Jag hade tidigare hört ett par låtar och tycker att deras dansvänliga popdängor är riktigt bra! Uppslutnigen var i pinsammaste laget, men desto mer dansutrymme för oss andra! Badet var klädda enligt "popreglerna", det var jeans, linnen, hår i knut. Trots den dåliga uppslutningen spelade bandet med energi och glädje. Vi hade inte hört alla låtarna, men låtsades som det och dansade vidare. Känslan av basens vibrationer som gick genom kroppen, medan synten spelade en glad melodislinga är svår att motstå. Jag vill inte påstå att jag fylldes av några känslor utöver glädje, men det kändes som att man inte ska spela låtar som kan liknas Mariah Carey's- Without you till en publik på ca 15 personer. Då ska man nog gå in för att förmedla glädje och dansvänliga slingor. Detta lyckades de bra med!

Här är Sofie och Mona är de poserar med bandet:

Och även ett YouTube klipp när de spelar en av sina låtar live under våren 2011.

Förhoppningsvis kommer fler och ser dem nästa gång de är i krokarna! Det är de värda!

vfu dag 4

Denna dag fick jag hålla i två uppvärmningsaktiviteter med de barn som gick till gymnastiksalen.


Aktivitet 1 var en uppvärmningsaktivitet som inte var relaterat till musik, men som krävde barnens uppmärksamhet och rörelser.

Barnen satt i en ring på golvet och jag påbörjade varje mening med "Alla barn som...". Till exempel alla barn som har svarta strumpor, springer ett varv runt ringen. Anledningen till att jag valde denna aktivitet var för att barnen måste vara lyhörda på mig som ledare och mina instruktioner, samtidigt som de fick röra på sig. Jag bytte alltid ut rörelserna, samt "Alla barn som....". Inför aktiviteten funderade jag mest kring flödet i leken. Hur skulle barnen klara av att lyssna på mina instruktioner och förstå dem? Skulle det flyta på bra? Skulle de titta på mig som ett frågetecken? Skulle jag lyckas bringa tydlighet?

Under lekens gång kunde jag tydligt se barnens olikheter. Vid slutet lyssnade alla barnen noga på instruktionerna, men vissa behövde mer tid för att förstå mina instruktioner medan andra förstod innan jag sagt färdigt meningen. En del hade svårt eller var försiktiga vid rörelserna, medan andra kastade sig in i rörelsen och var färdig innan jag hade blinkat. Men barnen hade inga problem med att sitta och vänta på sin tur och på mina kommande instruktioner. De var spända och hade roligt. Nån gång "lurades" jag och sa till exampel "Alla barn som är över 16 år...". Detta bidrog till många skratt, samtidigt som koncentrationen och fokuset på uppgiften fanns där. en väldigt rolig aktivitet, där jag lyckades fånga barnen och vi alla även blev ordentligt uppvärmda!

Aktivitet 2 var en danslek i form av jage. Till denna musik spelade jag även musik och barnen fick springa, samt utöva dansrörelser. En eller fler barn skulle jaga resterande barn. Om den som jagade fick fatt i ett barn skulle han/hon visa barnet en dansrörelse som barnet fick stå still och utöva. För att bli "fri" skulle ett annat barn, som inte blivit tagen, ställa sig mitt emot barnet och göra en likadan rörelse medan de räknade till 5. Jag valde denna aktivitet för att den här gången skulle barnen inte bara lyssna på mina instruktioner, utan även komma på egna instruktioner att ge de andra barnen alternativt följa ett annat barns instruktioner. De skulle därav lyssna på och lära av varandra med! samtidigt som de fick öva på rörelser, att bli tagna (nej, man kan inte vinna varje gång), ha överblick över lokalen, planera (rörelser, vart de ska springa), räkna och att kommunicera med barn som de i vanliga fall kanske inte leker med. Vi lekte leken flera gånger, med olika barn och antal barn som jagade. Det tog ett bra tag innan barnen förstod helt vad som skulle göras (har man blivit tagen ska man stå still, man ska räkna till fem, inte ett, innan man är fri etcetera, har man kullat ska man även ge den kullade en rörelse etcetera). Men den sista omgången som vi lekte verkade barnen ha förstått vad leken gick ut på. Vi pedagoger var även med och lekte såklart och vi har alla lärt oss fantastiska dansrörelser som till exempel att vifta på rumpan och säga prutt.. Haha. En riktigt rolig lek som jag definitivt kommer göra igen! Men som sagt, vid första gången man gör denna lek är det viktigt att man har mycket tid och tålamod, för det kan ta ett tag innan barnen har förstått vad det är de ska göra!

"Förskolan ska sträva efter att varje barn

• utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära,

• utvecklar sin förmåga att fungera enskilt och i grupp, att hantera konflikter och

förstå rättigheter och skyldigheter samt ta ansvar för gemensamma regler,

• utvecklar sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse

för vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande, "(Lpfö98, rev. 2010, s.9-10)

Hoppas ni alla har sett detta?

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article13048373.ab


Jaha. Åsikter på det?

Konsten att lära barn estetik.

Litteraturseminarium 4 – Konsten att lära barn estetik

Pramling et.al (2008) anser att förskoleverksamheten är viktig för barns fortsatta lärande. Författarna menar även att man inte ska tänka traditionell skola vid lärandesituationer i förskoleverksamheten. Utan att pedagogerna istället ska fånga upp och utmana barns lärande i deras spontana aktiviteter, leken. I leken finner barn lust och meningsfullhet, något som de menar att pedagogerna ska sammanföra med skapande. Författarna nämner även att synen på skapande i förskolans värld länge har varit ganska snäv. Musik, rörelser och diktkonst har inte ofta räknats som skapande. Jag instämmer med detta då jag själv länge har haft detta trångsynta synsätt på skapande. Under mina ungdomsår så var skapande relaterat till bild, ett synsätt som jag socialiserats in ifrån bland annat min skoltid. Jag anser att synen på skapande och estetik är individuell och att det kan vara så mycket mer än att rita en teckning. Jag hoppas att jag som blivande pedagog ska kunna se på skapande och estetik utanför de ramar som jag så tydligt har hållit mig inom.

Pramling et.al (2008) menar att metasamtal är något som sällan förekommer vid estetiskt skapande. De menar att man oftast fokuserar på genomförandet, det vill säga att man till exempel sjunger, men att det fokuseras mindre på vad man gör, varför man gör det och hur man gör det. Pedagoger ställer frågor till barnen, men de kanske inte alltid funderar kring vad det är för frågor de ställer till barnen och vad de vill ha fram med dessa frågor. Jag ser det som att man som pedagog ska fokusera mer på vad det är för slags tankemässig process som man vill att barnen ska utföra när man ställer en fråga. Istället för att fokusera på vilket svar det är man vill ha när man ställer en fråga.

Pramling et.al (2008) talar kring något som de kallar för ”det okända”. Med detta menar de saker som barnen inte är vana vid, som till exempel en viss genre inom musik. De menar att pedagoger ska se det som en viktig uppgift att synliggöra dessa okända områden för barnen. Detta är något jag kan känna igen mig själv i då jag kan ha svårt att ta till mig och tycka om musik som känns väldigt främmande. Jag anser att det är pedagogernas roll att skapa tillfällen där barn kan få egna erfarenheter och minnen kring olika musikgenrer etcetera. Jag tror däremot att det är lätt att hamna i ett vardagligt mönster, där man känner att verksamheten fungerar bra. Detta kan bidra till att man blir bekväma och även något rädda för att testa nya aktiviteter och förhållningssätt, då det kan finnas en rädsla för att skapa någon slags obalans eller orolighet i verksamheten. Detta är något som jag själv har upplevt som ett hinder. Jag hoppas däremot att jag som blivande pedagog ska ha tillit till min egen kompetens och våga uppleva nya saker tillsammans med barnen. Jag vet att jag själv törstar efter nya upplevelser och kan bara anta att barn gör detsamma, och antagligen ännu mer än jag.

Pramling et.al (2008) menar att pedagoger ofta använder sig utav en lekröst när de undervisar barn i förskolan. Förskolepedagoger har enligt författarna även en tendens att förmänskliga till exempel växter och djur. Författarna spekulerar kring om detta kan bero på att de anser sig sakna kunskap kring ämnet eller att de kan bero på att de inte vill att lärandetillfällena ska bli för allvarliga. Jag har varit medveten om denna lekröt, men jag har inte reflekterat över användandet av detta vid naturvetenskaplig undervisning. När jag tänker tillbaka på mitt eget undervisande instämmer jag med författarnas reflektion. Däremot så anser jag att denna lekröst och detta sätt att förmänskliga djur etcetera även beror på att jag intalar mig själv att det blir lättare för barnen att förstå sig på något om man kan ”förvandla” det till något som blir mer likt dem själva. Däremot krävs det ytterligare reflektioner och litteratur kring ämnet för att jag ska vilja göra ett ställningstagande till hur jag ser på detta användande av detta förmänskligande. 

Pramling et.al (2008) talar kring barn och deras relation till musik i form av barnvisor. När jag är ute i verksamheten ser jag ofta att det finns många visor riktade mot barn och att det är vanligt att sjunga dessa visor vid till exempel sångsamlingar. Författarna menar även att det idag finns mycket musik och annan media som är riktad just mot barn. Detta är något man tydligt kan se i förskoleverksamheten idag. När jag har varit ute på praktik eller arbetat som vikare så ser jag sällan barn sjunga på ”Björnen sover” eller någon liknande visa. De sånger som är populära bland barnen idag är väldigt ofta sånger som är med i Melodifestivalen eller spelas på radio. En flicka på min praktikplats frågade mig vem jag hejade på i Melodifestivalen och jag svarade att jag inte visste då jag inte hade tittat på det i år. Flickan svarade att hon hejade på Eric Saade. Jag fick senare veta att Eric Saade inte ens hade framfört sin låt vid någon uttagning ännu. Däremot så spelades hans låt ”Manboy” ständigt på avdelningen och han verkar vara en stor idol bland både flickorna och pojkarna. Detta ser jag som ett tydligt tecken på att media har stor inverkan på barn idag. Men jag har inte varit på någon avdelning där man har valt att sjunga ”Manboy” vid sångsamlingen. Hur stor plats man ska ge Eric Saade och barnens andra idoler är självfallet något man kan diskutera, men det är en fundering som jag själv reflekterar kring och som jag vill väcka hos andra.

Pramling et.al (2008) talar även kring den musikaliska kompetensen och hur det kan påverka bland annat språkandet. Det första jag kom att tänka på var att jag lyssnar på olika sorters musik beroende på humör och vilket humör jag vill vara på. Om jag känner mig ledsen och vill vara glad så lyssnar jag på en viss sorts musik och så vidare. Musik har en stor påverkan på mitt emotionella jag. Vidare utvecklar även musiken mitt språkande på så sätt att jag blir ”matad” med nya ord och uttryck. Om jag lyssnar på en låt och möter ord som jag inte förstår, händer det att jag tar reda på ordets betydelse, vilket är ett bevis på hur musik utvecklar mitt språkande. Att lyssna på musik och studera texter utvecklar även mitt kritiska tänkande. Samtidigt som jag sätter mig in i andra personers situationer. Jag anser att detta sätt att analysera sånger är något som man bör arbeta med barnen i förskoleverksamheterna.

Referenser

Pramling Samuelsson, Ingrid, Asplund Carlsson, Maj, Olsson, Bengt, Pramling, Niklas, Wallerstedt, Cecilia (2008) Konsten att lära barn estetik. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag.

Musik, kultur och språkande.

Litteraturseminarium 3

Jederlund (2002) talar kring att musiken spelar stor roll för alla oavsett kultur. Författaren menar att musik, kultur och identitet är begrepp som går hand i hand. Detta då musik är något man speglar sig och sina känslor i. Samtidigt som man enligt Jederlund identifierar sig med musik och genom musik arbetar på sin självkänsla. Trots denna kunskap kring att musik spelar en viktig roll i våra liv, så menar Jederlund att vi har en tendens att nedvärdera musik och dess påverkan. Jag instämmer med detta då jag ofta har uppmärksammat människor som inte tar musik på allvar, både privat och inom skola och förskoleverksamheter.  Privat kan det röra sig om att nedvärderar en viss genre, artist eller låt. För egen del har även jag nedvärderat vissa genrer eller liknande då jag inte tycker att det är bra, istället för att ha glädjas för andra som finner dessa genrer eller låtar intressanta. Jag tror att det ofta kan handla om okunskap eller att man inte har knutit några egna minnen till just den sortens musik.

Jederlund (2002) menar att det finns väldigt lite forskning som talar om kopplingen mellan inlärning och musik.  Däremot uttrycker Bjørkvold (2005) att det finns mycket forskning som talar för kopplingen mellan inlärning och lek. Jag instämmer med detta då jag flera gånger under utbildningen stött på forskning som uppmuntrar ett stort utrymme för leken i förskolverksamheten. Det som jag förundras över är att varje gång jag ser barn sjunga och dansa så ser jag så mycket mer än musik. Jag ser samspel och andra socialiserande övningar. Jag ser motoriska övningar och turtagning. Jag ser inlevelse och dramatiseringar. Jag ser barnen öva på känslotillstånd och jag ser dem ta in nya erfarenheter. Jag ser glädje och lek. Jag förundras över att jag kan se allt detta, men att det trots allt finns så lite som stödjer musikaktiviteter. Vilket enligt mig är ett tydligt tecken på att även de mest pålästa inom förskoleverksamheterna inte värderar musik efter dess tydligt positiva inverkan.

Både Jederlund (2002) och Bjørkvold (2005) nämner barnets utveckling ända från det att det är ett foster i mammas mage. Forskning visar att fostret kan reagera på olika ljud genom att till exempel röra sig mer till vissa ljud än andra. Nyfödda barn visar även tecken på att höra skillnad på till exempel sin mamma och en främmande människa, vilket även tyder på att väldigt unga barn kan relatera till och finna trygghet i vissa ljud. Detta är även något jag kan relatera till själv. Jag, och många andra, känner säkert att de sover bäst till vissa ljud (musik, snarkningar, ljud från en motorväg etcetera) då dessa ljud ger dem trygghet. Om barn och vuxna då kan finna trygghet i vissa ljud, varför skulle vi inte se det auditiva som ett komplement för att skapa trygghet, minnen eller relationer till olika ämnen inom förskolverksamheten?

Jederlund (2002) menar att den vuxnes uppgift är att tala med barnen på olika språk. Det vill säga både genom det uttalade språkandet och kroppsspråket.  Jederlund ser musiken som ett hjälpmedel för att få barn och vuxna att våga slappna av och delge mer av sig själva. Jag anser att detta kan stämma. När man uttrycker sig estetiskt är det lättare att visa sitt rätta jag, men samtidigt gömma sig bakom en påhittad karaktär. Bjørkvold (2005) menar att musiken är ett bra verktyg vid skapandet av broar mellan människors inre och yttre världar.

Bjørkvold (2005) nämner att det underlättar för barnet om det vid yngre ålder har lärt sig tyda regler som till exempel transponeringar. Detta då barnet kan ha lärt sig att lättare se regler och system. Däremot ska man inte pressa barn för mycket och för tidigt. Detta kan leda till ett ointresse och att spontaniteten och det lekfulla tas ur musiken. Bjørkvold (2005) menar även att om man skapar en kontakt mellan barn och instrument så skapar man en närmare kontakt mellan barnet och musik. Dessa uttalanden uppfattar jag som att det finns många fördelar med att utmana barnen inom musik och lära dem mer djupgående om hur musik är uppbyggt etcetera.

Frågeställningar till litteraturseminarium:

-         -  Hur ska vi som pedagoger arbeta för att ge musik (i alla dess former) högre status i verksamheten, samt i barns attityder?

-          - Bjørkvold (2005) menar att man inte ska pressa barn för mycket för tidigt, samtidigt som Bjørkvold nämner att det underlättar om barn tidigt lär sig transponering och olika regler och system. Var anser vi att vårt ansvar för barns musikkunskaper börjar och slutar?

-         

Referenser

Bjørkvold, Jon-Roar (2005). Den musiska människan. Malmö: Runa Förlag AB. 

Jederlund, Ulf (2002). Musik och språk. Malmö: Runa förlag. 

Hur påverkar musik?

(Mitt paper till) Litteratur seminarium 2

Lars Lilliestam (2006) talar om musik och hur musiken påverkas av musik utifrån olika aspekter. Författaren menar att människors musiksmak påverkas av bland utifrån sina politiska åsikter, tro, ekonomisk situation och deras materiella kultur. Min uppfattning är att dessa aspekter har haft stor påverkan på min musiksmak. Min familj har ett socialdemokratiskt synsätt och min styvfar matade mig tidigt med bland annat med rebellisk, radikal och kommunistisk punkmusik. Ur det religiösa perspektivet var det endast i kyrkan som jag hörde musik som talade om Gud. Vår ekonomiska situation var stabil, men familjen hade inte råd att låta mig spela instrument då jag valde sportsliga aktiviteter istället. Men hade jag prioriterat annorlunda, hade jag fått spela instrument om jag ville. Däremot hade vi gott om materiella ting som var musikrelaterade. Vi hade flertalet tekniska apparater som kunde spela musik, så som: radio, CD-spelare, LP-spelare, freestyle, kassettspelare och två tv-apparater. Min styvfar var även väldigt förtjust i att köpa CD-skivor och jag fick gärna låna dem och även beställa egna om jag ville. När jag blev äldre så köpte vi även en dator och mp3-spelare, vilket öppnade upp för fler möjligheter att lyssna på och komma åt ny musik. 

När jag var ungefär 9 år kunde man tydligt se den kollektiva medvetenhet som Lilliestam (2006) talar kring. Det var vid den tiden som Spice Girls och Backstreet Boys blev väldigt populära. Alla flickorna i min klass lyssnade på dessa band, vilket hade stor påverkan på vår materiella och visuella kultur. Man talade om Girl Power, skapade gäng och tillhörighet medan man ofta uteslöt pojkarna ur vissa lekar. Vi klädde oss även i sådant som jag idag kan känna inte alls var åldersanpassat. Det blev populärt med höga skor av en viss sort och trånga byxor av en annan. Vissa flickor eftersträvade att se ut som sin Spice Girls idol och färgade till exempel håret rött, medan man drömde om att dejta en ur Backstreets Boys. Det var inte endast en trend som spred sig i min klass, utan man, kunde tydligt se över hela orten och även i Sverige hur unga flickor drabbades av Spice Girls- och pojkbandshysteri. Dessa bland blev snabbt ett storsäljande märke. Det samlades på kort på idolerna i album och man kunde köpa tuggummin som innehöll klistermärken på sina idoler.

Vid tonåren och speciellt under gymnasietiden kunde man se en kollektiv medvetenhet styra oss åt ett annat håll. Den här gången var det populärt att ha en egen stil, eller en stil inom gruppen. Man skulle utforska musiken och våga vara egen. Under den här tiden kunde jag den ena dagen gå i röd-svart randigt och lyssna på Ebba Grön, för att nästa dag ha på mig ett par stora jeans och en huvtröja och lyssna på Tupac. Det jag menar är att man tydligt kunde se hur jag testade mig fram. Jag lyssnade och klädde mig även efter humör och under tonåren så ändrades mitt humör kraftigt och ofta. Lilliestam (2006) talar även kring att människor kategoriserar människor utifrån musiksmak och att man kallar musik för antingen bra eller dålig. Detta var väldigt vanligt förekommande främst under tonårsperioden. Vi hade starka åsikter kring vad som var bra musik och inte, och även om man gillade viss och ofta mainstream musik så erkände man det aldrig för sina kamrater. Under denna period ansåg jag och de i min ”grupp” att det var viktigt att musik skulle mena någonting och den fick gärna uppfattas som svår. Jag lyssnade mycket på ledsam musik, medan jag drömde om kärlek och romantik i samma anda som boken/filmen om Romeo och Julia förmedlade. Jag gissar på mycket av detta är framvuxet ur en hormonell kropp och att man ända sedan barnsben har utsatts för påtryckningar om overklig kärlek i form av Disneyfilmer. Även i musikens värld sjungs det om den stora kärleken som inte går att leva utan, något som under denna period uppfattades som verklighet. 

Ur det mångkulturella perspektivet var det väldigt snålt med sådan interaktion, både i skolan och på fritiden. Vanligast var då, precis som nu, svensk, amerikansk, irländsk och brittisk musik. Men idag är även musik från Australien och Nya Zeeland vanligt, men huvudpoängen är att jag även idag attraheras av sång sjungen på svenska och engelska och helst utan brytningar, men även det instrumentella ger mig en trygghet från tidigare erfarenheter. Jag kan uppskatta musik från andra länder vid rätt tillfällen, som till exempel konserter eller om man går till en salsaklubb, men jag skulle inte lyssna på det hemma. Jag har haft ambitioner att lyssna på musik från andra länder, men jag tror att jag har för få erfarenheter och minnen att relatera till. Lilliestam (2006) menar att det ofta skapas minnen kring den musik som man lyssnar på. Går man till exempel på en konsert så kan man minnas glädjen och känslan av adrenalin när man i efterhand lyssnar på en låt som spelades. Jag tror helt enkelt att detta är något som är viktigt för mig när jag lyssnar på någon ny genre. Så om jag till exempel lyssnar på indisk musik, som är väldigt olik den musik jag brukar lyssna till både vad gäller sång och instrument, så skulle jag behöva skapa minnen tillsammans med andra människor som jag kan relatera till när jag sitter och lyssnar på samma musik hemma.

Lilliestam (2006) talar även kring lyssnandet av musik och frågorna hur, var och när och att det finns olika sätt att lyssna på musik. Författaren menar att man antingen kan lyssna aktivt på musik, vilket innebär att man lyssnar på musik just för att lyssna på musik, eller så kan man lyssna passivt på musik. När man lyssnar passivt på musik menar författaren att man har musik på i bakgrunden medan man gör något annat. Jag lyssnar ofta på musik och vid flera olika tillfällen. Det är mer eller mindre endast när jag sover eller vid vissa tillfällen i skolan som mina öron inte utsätts för musik. När jag går/åker buss har jag musik i öronen. När jag är i affären eller på ett café hörs det musik i bakgrunden. När jag ser på film finns musik med i filmen. När jag studerar spelas musik i bakgrunden. När jag lagar mat håller musiken mig sällskap. När jag tränar är musiken min drivkraft. Jag är ständigt omringad av musik.

Referenser

Lilliestam, Lars (2006). Musikliv - vad människor gör med musik och vad musik gör med människor. Göteborg: Bo Ejeby förlag

Hur påverkas ni av musik?